calleochemma* - grafisk form och kommunikation

undulat_omslag

En undulat kanske inte är det tuffaste husdjuret. Men det är minst och tar störst plats. Speciellt i sin ägares hjärta. Nästan alla har haft en, eller flera. Farmor såklart. Mammas nya kille och din bästis. Det finns miljarders minnen av undulater som räddat liv, blivit fulla, terroriserat sina ägare, tjuvkäkat pizza, rymt och kommit hem igen. I Dom blåa är fejk blir dessa minnen till oförglömliga historier om undulaters fantastiska liv och tragiska död.

Dom blåa är fejk sändes som radioprogram i Frispel P3 sommaren 2005 och var en sån fullträff att den repriserades kort tid efter!
Producent var Malin Holgersson, ljuddesignen är gjord av Markus Hasselblom/ Koko Kaka Entertainment.

Grafisk formgivning: Karin Persson

Illustration: Helena Baude, m.fl.

undulat14_15

undulat32_33

undulat_huvud

undulat_automat

“’Anna jagade sin lillasyster Isa runt hela huset. I en kurva tappade hon balansen och ramlade rakt på familjens undulat så att den dog. Dom sköljde bort blodet samtidigt som dom grät för att det hela var så sorgligt. Sen la dom tillbaks fågeln i buren och sa till föräldrarna att den lille hade fått en hjärtattack.’ Jag vet inte om det här är en sann historia, men den barnsligt glimrande lilla pocketen om undulater, Dom blåa är fejk, är full av sådana berättelser. Att läsa om alla dessa familjemedlemmar som mitt förflutna är fullt av, är större än naivt ironisk nostalgi. För att det handlar så mycket om små barns oförhappandes våldsamhet och döden i barnkammaren, förmodligen.

Som att bli påmind om något bortträngt och vagt genant, som aldrig har lyfts fram bland all annan sentimental tidsbråte som min generation varit besatt av. Vi som blev nostalgiska runt 1989, innan vi ens hunnit bli vuxna. Jag hade dem, alla hade dem, men aldrig nånsin pratar vi om Putte (gröngul, aggressiv, ärvd) eller Pippi (blåvit, tråkig). När jag läser om barnen som olyckligtvis blir dråpare, och alla andra historier som ofta slutar med undulatens smärtsamma försvinnande, väller en 27-28 år gammal ilska över mig: Hur kunde ni köpa en undulat i julklapp till en unge som mer än något annat ville ha en guldhamster? Tror fan att jag aldrig kunde älska Pippi. Men jag dödade honom inte.”

Av Malin Ullgren, Expressen 24/ 2006

Powered by WordPress