Deja vu-känsla ikväll. Mindes en flicka jag älskat; steg upp ur t-banan ut i vintermörkret och de dämpade ljuden i den snöfyllda staden, och fylldes av minnet av en lyckokänsla som jag önskat vara en hel evighet. Kändes som att vara på väg till henne, en sån vinterkväll när det inte spelar någon roll hur kallt det är eller vad klockan blivit, för att man strax är framme, för att snart stå lutad mot upphängda vinterjackor, och bland drivor av skor i en tambur kyssas i dunklet.
En dryg kilometer tejp upptryckt för att definiera och spärra av platser med.