Min gamla fina vita TV har dött. Borde köpa ny, men vill inte byta ut den mot någon stor och ful. Kommer nog att behöva den under det här projektet för att hålla verkligheten borta innan jag lägger mig vissa kvällar. Bäst att försöka få behålla en liten stund för sig själv ibland. Skygglappar mot Emma?
Har bestämt att jag av princip inte kan be min bäste väns flickvän Emma spela rollen som min Emma ifall det blir någon italienresa. Som så många andra är jag svag för sådana ögonblick i livet som känns som i en film. När dimman glider in perfekt över ängen, eller himlen står i lågor och dofterna och ljuden nästan blir öververkliga – då överväldigas man av stunden. Att flyga till Italien med sin barndomsväns flickvän vore nästan som att försöka provocera fram ett kärleksdrama à la Pearl Harbor, trots att tanken är befängd: vi skulle mot våra viljor båda falla för varandra och sedan lida skuldfyllda kval tills någon heroiskt tvingas offra sig för att rädda dem han älskar, och två av oss får leva vidare tacksamt sörjande! Det är inget svårt manus att skriva.