Om Emma kan vara vem som helst, hur ska jag då kunna göra min röst hörd och nå ut till vem som helst? Jag måste ställa mig på varje torg jag kommer till och ropa hennes namn! Få fönsterluckor att slås upp, få ljudet att eka bland tomma gränder, få det att lägga sig som en viskning ovanpå bullret i någon maskinverkstad, eller sippra in över en tröskel till ett stängt sovrum. Om inte hon hör mig, kanske nån som vet vem hon är hör mig. Och när jag ropat mig hes måste jag ljudlöst kunna forma orden så att den mest likgiltige förbipasserande vänder sin blick mot mig. Jag måste hitta min röst. Hur ser den ut?
»Font for Love«, av calleochemma*