Min soffa är en trofésamling. Nån sällsynt gång när jag ska tvätta dess överdrag kryper det fram hårnålar. Sorgligt nog är det de enda fysiska spår jag har kvar av ett par av dom kvinnor jag älskat. Kanske några oskarpa foton också.
Träffade idag en psykolog hos Studenthälsan för att tala om Emma. Konstigt gå till psykolog, även om eller kanske just på grund av att det är en del i projektet. Ofta är det nog psykologerna som har mest problem: de jag känner skåpsuper, är notoriskt otrogna eller extremt fega.
Vet inte var jag ska börja, så jag babblar på och försöker att inte redigera eller censurera. Måste kalla kvinnorna i mitt tidigare liv vid namn, det blir löjligt teoretiskt att tala om dem som »tjejen jag träffade då«, och det känns märkligt för mig som ogärna nämner namn och håller hårt på min integritet om jag talar om relationer. Vet inte om besöket gav så mycket. Vi borde pratat mer om sex, då hade jag kanske blivit mer stressad? Bokade en ny tid.
Gick ner till Odenplan och såg direkt en latinsk skönhet med läskigt sexiga ben. Tittade varandra flyktigt i ögonen, sen var ögonblicket över. Mer var det inte. C’est la vie.
Senare på kvällen. Fick hjälp att lägga upp projektets hemsida på Spraydate, med en direktlänk från www.calleochemma.se! Känns rätt märkligt, lite »skäm-faktor«; tveksamt om det är rätt plats för kräsna, bortskämda, knepiga romantiker? Gjorde sedan en sökning på användarnamnet Emma. Det finns massor av dom! Jag kan ha funnit en guldgruva! En av dom kallar sig till och med för »emmaiklattertradet«! Har jag hittat henne?!?
Man verkar hitta det mesta på Spray! Otroligt intressant att se hur folk presenterar sig. Medger att jag är mest intresserad av vackra tjejer och dom som heter Emma, men man stöter på alla slags människor. Populärt bland killar att visa sig med bar överkropp noterar jag. Här verkar finnas en hel del fantasilösa kåta män och för all del dito kvinnor. Men också en del som verkligen skriver både bra och roligt! Har skickat meddelanden till en massa Emmor idag. Hittade också bland andra »Drop Dead Gorgeous«, som visar lite av det märkliga med Spyan: hon verkar visst vara en bra tjej, men eftersom hon vill göra skäl för sitt användarnamn och också lägger ut lite lagom lättklädda bilder där hon posar som modell undrar jag nyfiket vad hon får för svar… Kanske inte en kvinna för mig men visst; jag föll för frestelsen att också skriva ett meddelande. Hittade även en tjej som faktiskt verkar jättefin; kanske lite förutsägbart för hon verkar vara lite som tjejer jag är dokumenterat svag för!
Emma i klätterträdet har ännu inte svarat.
Var på OneDotZero-festivalen på Moderna på kvällen. Hade trevligt och pratade mycket med en tjej jag kärade ner mig i ordentligt en bitterljuv sommar för några år sedan. Det började som en flört och spännande lek, men hon är alldeles för fin för att nån som jag ska komma helskinnad ur det. Tror säkert att jag var speciell för henne med, men det var inte ett läge där man kunde räkna med så mycket komplimanger så det var inte bara kul. Tror att »Du påminner om min pappa« kändes särskilt ljummen. Kunde nu tillsammans konstatera att vi troligen är något olika: jag är romantikern medan hon nog snarare skyr romantiken till förmån för vardagen. Antagligen är hon inte bara vacker utan också mycket klok med andra ord.
Lilla polaroidkameran var med. Synd att de inte säljer mer sån film längre. Jag gillar den.
Hängde på Spray idag. Har bestämt att jag inte får vara där mer än en timme om dagen under projektet. Det är farligt beroendeskapande, man vill alltid gå in och se om nån lämnat ett meddelande eller om det hänt något! Är genuint nyfiken på några tjejer där. Det slår inte fel: det är verkligen jättelätt att börja göra sig bilder av och skapa förväntningar på personer man faktiskt aldrig träffat! Min Emma kanske inte är en så udda skapelse ändå.
Har en fin internetflört! Har inte setts än men det verkar bli svårt att undvika, är inte så anonym längre: hennes brorsas tjej visste vem jag är. Är det slumpen som gör det till mer än en ytlig flört? (Blev märkligt glad av att få veta att hon äter plankstek! Inte för att vegetarisk mat är ett hinder, men jag har ändå preferenser.)
Talade just med hennes mobilsvar för att se om vi ska ses imorgon. Fick veta hennes efternamn och höra hennes röst. Gillade den! Hon lät skön och lite tuff, inte gulligt småflickig som en del korta tjejer ibland verkar ha valt att odla som uttryck. Oavsett om vi kommer att gilla varandra eller ej tänker jag inte nämna henne mer i det här projektet. Nu får det riktiga livet ta över.
Paris, om våren.
Har lätt euforisk panik. Har nu dragit igång förberedelserna för att kanske få ihop en resa till Italien! Ska träffa fotografen Calle på onsdag och snacka igenom projektet. Tyvärr har båda mina tilltänkta Emmor valt att tacka nej till att följa med. Omöjliggör inte på något sätt resan, men fixar jag inte nån annan modell missar man en bra fotodel i projektet. Vill inte kompromissa med namnet: ska nån följa med ska det vara en Emma! Har ringt Stockholmsgruppen där dom var jättesnälla och förmedlade kontakten med en Emma K. som kan passa superbra i projektet och kanske kan tänka sig att följa med. Vart är det här på väg? Ska jag verkligen resa till Italien med en modell och en fotograf? Och vad är det egentligen vi ska göra där i så fall?
Träffade idag en parterapeut, Bo Montan, och samtalade om relationer och romantisk kärlek. Hade förklarat att Emma inte finns, det skulle blivit löjligt att låtsas som något annat i längden, så samtalet handlade om mig och hur folk föreställer sig den romantiska kärleken. Det är lätt att göra det svårt för sig om man skapar luftslott. Gillade Bo, han kändes klok och mogen. Det är faktiskt inte så alldeles ofta svenska män ger det intrycket. Kanske blev jag ändå lite klokare om hur jag ska kunna hitta Emma.
Mys födelsedagsfest senare på kvällen. Kul! Peruker och drinkar som vanligt! Mest imponerande denna kväll var Love O.s flickvän som jag fick intrycket av var en trevlig men kanske försiktigt sval skönhet, då hon iförd en lång brunhårig peruk svepte in i köket som en klockren fransyska och rövade bort Love med orden: ska inte du följa med mig hem nu?
Denize på Spray verkar lite förtjust och är säkert själv förtjusande, men jag känner mig helförvirrad: vad blir det för material kvar i projektet om jag skulle börja dra in människor som verkar fina, och inte kan använda materialet om det skulle kunna framstå som generande för dem? Men det är ju mitt sökande på riktigt också, träffar man någon man faller för så faller man, den möjligheten kan jag inte förneka mig, så jag kan inte gärna omedelbart deklarera för alla och envar att jag tar skärmdumpar av allt som skrivs. Det skulle ju utfärdas en psykovarning direkt; »nej förlåt jag vill inte göra någon löjlig eller sårad, det var konst« vore väl årets sämsta ursäkt… Ett nytt Hollywood-bekymmer; vadet eller hemligheten som pajar allt när den till slut avslöjas, sorg och brustna hjärtan när de unga tu annars kunnat falla i varandras armar!
Det vore säkert lätt att hitta folk på SD som man kan göra sig lustig över, men det är en annan bok. Håller mig till de som känns bra och intressanta.
Skit. Jag har alldeles för mycket moraliska betänkligheter för ett sånt här projekt. Skulle aldrig klara att dejta Emma efter Emma bara för sakens skull.
Calle som Emma. Söker man sin egen kvinnliga motsvarighet? Är det grunden för s.k. partycke? Vem vore jag om jag vore kvinna, om jag vore Emma?
Klockan 10 infann jag mig i Stadsteaterns sminkloge och lät Claes förvandla mig till en möjlig Emma. Björn Kjellman brukar sitta i samma stol då han förvandlas för Jag är min egen fru, fast han har det lättare: han ska spela en man som sminkar sig som kvinna. Jag ville i naiv övertro till maskörens trollkonster kunna bli tagen för kvinna. Insåg efter ett tag att jag nog ändå har en del manliga drag som gör det svårt att helt komma undan med ett sådant förvandlingsnummer! Klarade nog att bli ok androgynt vacker, men när jag provade att dra på mig en peruk blev det alldeles för mycket buskis! Fy fan vad jag såg ut. Jag är inte Emma. Byt spår.
