Så tog dagens avsnitt just slut. Det hann jag faktiskt se. Jag kan besviket kostatera att In Treatment inte ligger uppe på SVT Play. Det handlar säkert om rättighter. Det mesta materialet där är SVTs egna produktioner, inte inköpt. Men jag hinner sällan hem till kl 19, eller är mitt i matlagning eller på språng. Jag älskar konceptet och utförandet, det är klart att det ska vara fem avsnitt per vecka, men jag kan inte följa ett tv-program varje vardag. Varje-dag-tv har varit Baren, Big Brother och Days of Our Lives – det har liksom aldrig varit ett problem förut… (även om jag var lite förtjust i den sistnämnda serien en kort period då Marlena – visst hette hon så? – var besatt av djävulen).
May 22, 2009
Först satt den bara bakom mig, med pannan i gruset. Det var en sån där uppgiven ställning som mest liknar när den bakfulle, likblek och med kallsvett, sitter på knä och lutar sitt huvud mot det kalla porslinet. Alla vi vid det lilla torget, runt det lilla fiket blev publik till ett sorgligt litet drama. Den vaggade med kroppen en aning men nacken var bruten. Sen kom den igång, tog några steg, vinglade runt. Antagligen hade den inga inre blödningar eller livshotande skador, det var bara det att den inte kunde äta, dricka, fly eller flyga. Där satt jag och läste min bok, drack min espresso. Jenny tyckte det var obehagligt. Klart att det inte är så lustigt att ha en döende duva att se på på jobbet.
Vi var några stycken där som kunde tycka synd om den. Men ändå sitter man där i kollektiv overksamhet. Det bästa hade ju varit att ta den av daga. Den struttade runt och klamrade fast vid livet. En duva gör knappast processen kort med sig själv genom att släpa sig hundra meter och kasta sig ut från Katarinahissen. Den kom inte ens på att ta sig ut på gatan bland bilarna. Hade det varit på landet eller i den egna trädgården hade man väl tagit en spade och så var det det hela. Men på ett gulligt torg på centrala Söder, inför publik, vill man inte gärna ta ansvar för något blodigt hantverk med en trädgårdsstol som redskap. Den drog sig runt i gruset en stund, försvan in bland buskarna, sen gick jag.