Vårt lilla bokförlag Habibi fick somna in igår. Det var dags, vi hann inte med det, men när det väl kom till begravning kom där ändå en klump i halsen. Göteborg grät. Ingenting blir sig likt. Bokförlaget Habibi 2005–2009. Tack Helena, Kristina och Claes, och alla våra vänner och läsare.
(Kameran var inte min, jag tackar Maria Kask för sorgflor och bilder.)
På väg till lunchen blev jag omkörd av en liten dam i permobil. Hon körde fort, och det förstår jag för det spöregnade och vattnet strilade från hennes nästipp. Bak på den eldrivna rullstolen satt logotypen: hon körde en sportig Calypso. Det ska vara kul att bli gammal.
Det är dåligt med bilder på den här bloggen. Det är inte meningen, men jag tror att det är till det bättre. Anledningen är att jag inte bär runt på någon liten digitalkamera och mobilbilder gör mig sällan glad. Jag gillar analoga kameror, de är roliga – de kan vara fantastiskt fina och dyra, men också löjligt billiga på Blocket. Den lilla kamera jag oftast bär runt på är därför en Olympus XA, en liten pärla med mätsökare från runt 1979. Fördelen nu är att bloggen inte riskerar bli en bildkavalkad av här-var-jag-nu och det-här-äter-jag idag. (Strax grillbiff med mukelsås på Dionysos.) Men snart får jag knata iväg med mina rullar till framkallningen.
Powered by WordPress