calleochemma* blogg

Snart går tåget till Uppsala. Olle och Erik väntar på gågatan. Vi går den fram och tillbaka tills alla julklapparna är inköpta. Som en supportgrupp – julklappshjälpen – en gemensam tradition sedan nån gång 1990.

På H&Ms designavdelning denna vecka. Jag får ha passerkort i snodd runt halsen – ett exotiskt nöje för oss som inte jobbar som anställda! Går genom dörrar, åker hiss och käkar personalmatsal.

Kontoret satte sig i Tommys upphottade muskelbil, i jultider försedd med blinkande julgran i framrutan, och åkte till julbord på Blå Porten på fredagskvällen. Jag vågade ännu en gång inte lägga för mig en hel syltad grisfot. Tänker alltid att man borde prova, men jag gillar varken syltat kött eller bisarra beteenden som att snaska på en hel djurfot med ben och klövar – misstänker att det skulle bli väldigt mycket kvar på tallriken om jag provade. Men snapsen var god, Jubileums Akvavit.

Stod där i en busskur i kylan utanför Uppsala centralstation och väntade på en buss som aldrig ville komma istället för att sitta på ett varmt tåg. Klockan är tio på söndagskvällen och vi är ett tjugotal gestalter i regnet och mörkert. Knorrande röster gör sig hörda, om SJ, om nonchalans, om lite allt möjligt. Då hör jag att gestalten framför mig är Sven Wollter. Den rösten tar man inte fel på.

Jag är hård med att inte sätta upp juldekorationer eller äta lussebullar innan första advent. Menar att den typen av julinflation minskar värdet av en koncentrerad julupplevelse. En av julfavoriterna är julbord i AGE-butiken på Bondegatan! En kontorsvarubutik i ett källargarage, fyllt med pennor och skrivarpapper – och glögg, prinskorvar, skinka m.m. – dit kvarterets kundkrets och sjaviga existenser går för en gratis utspisning. Det är väldigt fint ordnat, tala om julens anda!

Vi förevigade stunden. Lyssna till julsångerna!

age

Äsch då, blev just uppmärksammad för andra gången på kort tid på vår väl svävande placering av blixteffekten på Elsas Mode-omslaget. Värst vad skarpa ögon folk ska ha då.  Vi vart hemmablinda – och fokuserade mer på retusch av bitar som blivit mer avslöjande än avsett – den satt liksom bättre där, blixten alltså, en bit bort från fejset.

Alla företag vill så gärna vara så trevliga: vi är snälla och lätta att ha och göra med, visst det handlar om en massa pengar och vi vill ha dina men det behöver inte kännas så formellt och stelt, osv. En av mina favoritklyschor på svenska hemsidor har blivit ”eller titta upp på en fika”. Den ligger där allt som oftast i samband med att man uppmanas välja och kontakta just det här företaget; det kan handla om hemsidan för din lokale rörmockare, den pretentiösaste konsultfirma eller organisation med internationella förgreningar.

Det är väl inte en människa som oanmält tar hissen upp till något litet kontor i Stockholms City där folk fakturerar duktigt per timme för samla dem i fikarummet och spontant kolla om det kan vara ett bra gäng att jobba med? Eller är jag trist cynisk nu? Menar alla de som promotar sin egen trevlighet och kaffebryggarens förtjänster verkligen att de ser till att någon tar sig tid att sitta ner, no matter what? Dessutom utan att tycka att det hela blev lite obekvämt och utan att efteråt förbluffat processa det inträffade med sina arbetskamrater?

Formuleringen måste väl vara något slags slentrianlösning, en markör för att ta ner den övriga sakliga framställningen med värdeord och eventuella engelskspråkiga facktermer på en mjukare nivå än den instrumentellt professionella? Intressant nog är den ganska vanlig även på svenska reklambyråers egna hemsidor… Den sista tiden har jag haft anledning att besöka ett antal, och då som nu dyker den upp. Man kan tycka att duktiga copywriters borde måna om det egna uttrycket och finna både trevligare och bättre formuleringar, men ibland ser man som bekant inte träden för skogen… Fenomenet förekommer både bland de minsta och de allra mest etablerade och prisbelönta. Jag vill inte vara ogin, men tycker att det verkar lite… bekvämt. Eller rakt ut: okoncentrerat och aningen slarvigt.

Leker med tanken på ett nyfiket hobbyprojekt, att gå på oanmälda besök till dem för att utvärdera, eller åtminstone skicka ut en liten mailenkät om hur de tänkte när de valde formuleringen, och om det faktiskt brukar komma upp besökare som  gärna vill spendera sina pengar på byråns arbete för att de läst att de är så välkomna så. Och vad bjuder man på? Kaffe? Bulle? Vatten? Färskpressad juice?