Lite senare i lokalen. Vad heter de där maskinerna där man trampar runt och samtidigt håller i handtag? (Nej, inte träningscykel förstås – mer powerwalk-aktigt menar jag.) I en sådan lyckades en yngre kvinna på riktigt återskapa något av det tv-serien Vänner skämtade om gällande käraktären Phoebe Buffay. Hur springer man med alla delar av kroppen viftande i olika riktingar? Existerar ett sådant löpsteg? Armar vevade, huvudet gungade, håret slängde, jacka, tuttar och iPodsladd kastades runt, ögon gjorde cirkelrörelser – allt i olika riktningar.

Det här är människorna som gör gym trevliga utöver det självklart hälsosamma – när alla kan träna, även om ryggen eller knäna inte riktigt vill längre och det förutsätter en egen extra liten insats som att ta med sitt eget speciella skohorn.

Roligt att Caroline Donaths soloföreställning om sitt och 1700-talsälskarens sammanblandade liv fått flytta vidare från Södra teatern, Pride och vilka scener den nu haft hittills för att slå ner bopålarna bland vapensköldarna i Riddarhusets salonger för två kvällar. (Gratis därtill, på min ära, om man som jag tog en promenad förbi och personligen ringde på dörrklockan, skred uppför den imposanta trappan till höger och bad om biljetter av intendenten.) Det blir skumpa och räkmacka för mig i pausen.

Satt i lugn och ro på tåget med SJs kundtidning Kupé där man gjorde reklam för sig med en helsida.