calleochemma* - grafisk form och kommunikation

Träffade idag en parterapeut, Bo Montan, och samtalade om relationer och romantisk kärlek. Hade förklarat att Emma inte finns, det skulle blivit löjligt att låtsas som något annat i längden, så samtalet handlade om mig och hur folk föreställer sig den romantiska kärleken. Det är lätt att göra det svårt för sig om man skapar luftslott. Gillade Bo, han kändes klok och mogen. Det är faktiskt inte så alldeles ofta svenska män ger det intrycket. Kanske blev jag ändå lite klokare om hur jag ska kunna hitta Emma.
Mys födelsedagsfest senare på kvällen. Kul! Peruker och drinkar som vanligt! Mest imponerande denna kväll var Love O.s flickvän som jag fick intrycket av var en trevlig men kanske försiktigt sval skönhet, då hon iförd en lång brunhårig peruk svepte in i köket som en klockren fransyska och rövade bort Love med orden: ska inte du följa med mig hem nu?

Denize på Spray verkar lite förtjust och är säkert själv förtjusande, men jag känner mig helförvirrad: vad blir det för material kvar i projektet om jag skulle börja dra in människor som verkar fina, och inte kan använda materialet om det skulle kunna framstå som generande för dem? Men det är ju mitt sökande på riktigt också, träffar man någon man faller för så faller man, den möjligheten kan jag inte förneka mig, så jag kan inte gärna omedelbart deklarera för alla och envar att jag tar skärmdumpar av allt som skrivs. Det skulle ju utfärdas en psykovarning direkt; »nej förlåt jag vill inte göra någon löjlig eller sårad, det var konst« vore väl årets sämsta ursäkt… Ett nytt Hollywood-bekymmer; vadet eller hemligheten som pajar allt när den till slut avslöjas, sorg och brustna hjärtan när de unga tu annars kunnat falla i varandras armar!

Det vore säkert lätt att hitta folk på SD som man kan göra sig lustig över, men det är en annan bok. Håller mig till de som känns bra och intressanta.
Skit. Jag har alldeles för mycket moraliska betänkligheter för ett sånt här projekt. Skulle aldrig klara att dejta Emma efter Emma bara för sakens skull.

Calle som Emma. Söker man sin egen kvinnliga motsvarighet? Är det grunden för s.k. partycke? Vem vore jag om jag vore kvinna, om jag vore Emma?

Klockan 10 infann jag mig i Stadsteaterns sminkloge och lät Claes förvandla mig till en möjlig Emma. Björn Kjellman brukar sitta i samma stol då han förvandlas för Jag är min egen fru, fast han har det lättare: han ska spela en man som sminkar sig som kvinna. Jag ville i naiv övertro till maskörens trollkonster kunna bli tagen för kvinna. Insåg efter ett tag att jag nog ändå har en del manliga drag som gör det svårt att helt komma undan med ett sådant förvandlingsnummer! Klarade nog att bli ok androgynt vacker, men när jag provade att dra på mig en peruk blev det alldeles för mycket buskis! Fy fan vad jag såg ut. Jag är inte Emma. Byt spår.

Har nojat i flera dagar om när modellen ska kunna ge slutligt besked angående italienresan. Och i så fall: hur dyrt blir det? Måste greja billiga Ryanair-biljetter och ser hur de blir dyrare och dyrare för varje dag som går… Och vad tusan ska vi göra där nere? Handlar det om att jag ska få åka till Italien med en snygg tjej som heter Emma? Hade jag i så fall önskat att det var den Emma som prydde Caféomslaget som följde med istället? Eller är poängen inte bara en spännande metaberättelse utan vad vi faktiskt kan iscensätta där nere? Och att vi faktiskt ska försöka hitta en Emma; det vore ju fantastiskt bra om vi hittar någon att bjuda ut på middag åtminstone.
Ringde till slut, efter lunch, och hon sa ja! Hon verkar jättetrevlig och känns hur cool som helst att ha som resesällskap. Skulle kunna bli pannkaka om man fick med sig nån jobbig skönhetsmiss. Hur i h-e ska jag finansiera det här?

Resan till Italien är bokad: flyg till Milano, sen ett stopp i Verona – Romeo och Julias stad – och sedan Venedig!

Insåg just att namnet Emma nog är rätt ovanligt i Italien. Kan bli en försvårande omständighet. Tur att jag tar med en back-up.

Helvete!!! Eventuellt är Emma dubbelbokad, och mitt projekt kan knappast konkurrera med en lukrativ reklamfilmsinspelning. Var lugn i telefon, sen demonstrativt irriterad på en soptunna som kom i vägen. Är ju så jäkla nära att få ihop det här, även om hela idén kanske bara är en udda darling jag inte kan släppa.

Hyrde en superromantisk klänning som Victoria Dyring haft i en Melodifestivalsändning och en jättefin kostym från 50-talet åt mig på SVT den här morgonen! Måste ha något slags »uniform« i mitt sökande i Italien och kostymen blir perfekt. Fick klänningen billigt. Hon Dyring måste gått ut och festat i den för den hade en stor rödvinsfläck, men det går ju att retuscha på bilderna.

Glad! Det är klart med ett tryckeri som sponsrar och hjälper till att göra en bok av detta. Känner dessvärre viss oro för ett begynnande halsont…

Helt klart förkyld. Ångestkväll i screentrycksverkstaden och mycket kompromisser med affischerna som ska med till Italien. Men Emma följer med! Och alla flyers är klara. Helt slut, fixar inte ihop det här om jag har feber imorgon.

Flyger till Italien. Vi ska hitta Emma!